Jag besökte Ytterjärna för första gången på tidigt åttiotal, nyfiken på antroposofin och människorna som försökte leva den. Som ung man stod jag med ena benet i den förnuftsbaserade vetenskapen och det andra i den musikaliska känslovärld jag älskade. Klyftan mellan de båda syntes mig olidlig. Så mötte jag dessa antroposofer som hävdade att man kan idka vetenskap och samtidigt inkludera det själsligt/andliga hos människan. Oemotståndligt var det med bagaren som intresserade sig för stråkkvartett eller jordbrukaren som läste filosofi på kvällarna. Och så dessa omgivningar – trädgårdar som var konstverk, och de livsbejakande husen.
Senare har jag väl fått min bild lite modifierad. Efter 20 år som järnabo (jag avflyttade för ett par år sedan) ser jag ju även fenomen som jag ogillar, dogmatiska drag. Men kvarstår ändå en tacksamhet gentemot de möten och händelser som på djupet påverkat min världsåskådning och livskänsla. Jo, visst har människan en själ, och våra liv och handlingar en mening! Och konsten har en livsviktig roll att spela i detta.
Mitt Ytterjärna är en gästblogg där människorna, som genom sin relation till platsen är med och skapar Ytterjärna, får berätta sin berättelse.