I juli 1994 kom jag till Ytterjärna första gången med siktet inställt på Vidarkliniken. Vid första åsynen av de rosa och blå byggnaderna som liksom harmoniserade med landskapet (”Barbapapahus” tänkte jag) som dök upp bland fälten genomfors jag av känslan att ”här kommer min själ få ro”. Under vistelsen på Vidar tillbringade jag massor av tid i Seminarieparken, vandrade bland träden, satt i vasshuset och glodde på vattnet, beundrade odlingarna, blev nyfiken på örterna som lockade på något vis.
På den tiden hade jag siktet på att flytta tillbaka till USA och kämpa på med min skådespelarkarriär. Hade någon sagt till mig då att jag nästan 20 år senare fortsatt komma tillbaka till Ytterjärna, år efter år efter år efter år, inte bara som besökare, men också i jobbsammanhang, hade jag nog skrattat högt. Livet tog mig istället vidare till Skäve gård och vidare till Rosendals trädgård, där skulle jag stanna en säsong. Trodde jag. Vi har fortfarande inte klippt navelsträngen. Så mitt liv har sedan dess gått i skytteltrafik mellan Djurgården och Ytterjärna. Och jag som trodde jag var förändringsbenägen!
Genom årens lopp har jag inte bara gått örtkurser på Skillebyholm och varit på inspirerande konferenser i Kulturhuset, men även haft äran att hålla kurser för blivande trädgårdsmästare om örters läkande verkan, lärt ut hur man gör sina egna spa-produkter av naturens skörd till nyfikna kursdeltagare, samarbetat med Saltå Kvarn, haft fina möten och samtal i trädgården, fått och fortsätter få nya vänner.
Man kan nog säga att jag grävt där jag står och kommer fortsätta gräva! Det är en plats som sjunger i samma tonart som min själ. Eller nåt. Det lär bli ännu fler turer framöver – har nyligen fått uppdraget som nordisk talesperson för Weleda (grymt mallig över detta!). Skådespelarkarriären? Nej, den la jag ner. Örterna tog över och visade vägen till min uppgift här i livet. Och Ytterjärna, som bara skulle vara en retreat för att hämta kraft och läka själen en månad har blivit en del av mitt liv. Och en del av min bok som fotades delvis i ”Ekoasen” i seminarieparken!
Mitt Ytterjärna är en gästblogg där människorna, som genom sin relation till platsen är med och skapar Ytterjärna, får berätta sin berättelse.